LHD67.png
Tjockleken är inte allt. Men ibland är tjockleken vad som ger något dess karaktär. Men ändå så är det ingenting vi talar om i särskilt stor utsträckning. Kanske för att vi inte vill få någon att skämmas. Skam är förmodligen den allra starkaste affekten (det finns anledningar till att jag inte skriver känslan) hos flockdjur. Och här har vi då alltså något som på pappret kan tyckas vara modest och proportionerligt men som kännetecknas av dess tjocklek och därmed dess närvaro – Longines Heritage Diver 1967. En dykarkronograf som mäter dryga 16 millimeter i tjocklek. Inte så lite till följd av ett column wheel-modifierat Valjoux är vad som får klockan att ticka. Och rassla i mekaniken så där mysigt som bara ett Valjoux kan göra.
IMG_9974.jpg
I övrigt så är det en tämligen modest storlek, 42 millimeter i diameter och knappt 49 millimeter från klack till klack (Tack, @klockbot). Bandbredden är 22 millimeter. En favoritbredd för undertecknad som tycker att det ger såväl komfort som gott om benutrymme – något som blir alltmer betydelsefullt i den här prisklassen.
Säkerheten är det heller inget fel på. Vi snackar stadiga 300 meter vattenmotståndighet, delvis tack vare en skruvad krona, som emellertid är lite märklig att hantera, då den innefattar någon märklig återstudsande fjädermekanik. En lösning som jag aldrig har stött på tidigare. Vad som stjäl showen visuellt är tvivelsutan det djupröda vridringsilägget (bordeaux, som Longines kallar färgen – eller kallade rättare sagt då modellen har utgått från sortimentet) med såväl minut- som timmarkeringar. Den djupröda färgen återkommer i det tunna centrumkorset. Till skillnad mot förlagan finns också en subtavla för 12-timmarsuppräkning och ett datum. Bägge har stilfullt nog svarta bottnar, vilket gör att de flyter in bra mot den svarta tavlan. Gångsekunden och trettiominutersräknaren har i stället en off-white-ton, liksom den yttre takymeterskalan.
IMG_9976.jpg
Kanske är det en klocka med lite för mycket lull-lull. Men det gör ingenting. Åtminstone om man har andra klockor att varva med. Dagarna när man bär den blir lite speciella, man känner historiens vingslag – kanske till följd av att det är en klocka som verkligen ger sig till känna på handleden … det är inte en klocka man i första taget glömmer bort att man har på sig.
IMG_9982.JPG
